Snart som Au Pair i USA

Ni som stör er på att jag bara klagar och berättar hur dåligt jag mår, kan lika gärna sluta läsa här och nu! (Men läs det längst ner)
Bloggen hjälper mig faktigst när jag mår dåligt. Jag får skriva av mig vad jag känner och det är faktigst en liten lättnade efteråt. Men bara en liten, men hellre den än ingen alls. Som jag sa i förra inlägget så ska jag se till att få någon att prata med, men tills dess får ni och bloggen lyssna på mig!
Jag brukar alltid bli lite deppig så här på hösten, pga av att jag känner mig ensam, det är dött ute på gatorna och det är så mörk. Men denna hösten är ju inte som alla andra. Som ni säkert alla vet vid detta laget har ju mina föräldrar gått isär, visst det va ett tag sen nu, men det är nästan nu det är som jobbigas när pappa håller på/har flyttat och vi ska dela upp alla grejer.
Men sen har även min barndom kommit ikapp mig, inte vad det gäller hur jag hade det hemma, för jag hade en bra barndom i hemmet. Men det som har kommit ikapp mig är mobbningen i skolan, som jag fick stå ut med år efter år. Eftersom det är mobbningen som har gjort mig till den jag är idag och jag absolut inte gillar den jag är, så måste jag se till att ta tag i det också. Och det är en hel del. Sen är det några saker till, men som jag (tyvärr) inte kan sitta och skriva här, för det kommer göra hela situationen värre.

Men jag ber alla som:

- Bara klagar på att jag ska flytta till egen lägenhet
- Lägger sig i vad jag gör i mitt liv och hur jag beter mig
 - "Skojar" med mig om sånt som är personligt
- Och som trycker ner mig

Snälla lägg av, jag har mkt som det är redan. Har ni inget vettigt att säga till mig, så snäll va tysta! Jag orkar inte mer just nu. Känner ni att jag betyder nått för er, muntra upp mig på ett bra sätt, prata om nått annat än sex, sluta att vara otrevliga och framför allt, finns där för mig. Jag lovar att jag finns där för er!

xoxo Deea <3