Snart som Au Pair i USA

Jag vill att allt ska vara som typ för ett år sen. Jag vill bo med min mamma och min pappa i vårat älskade hus, men våran hund och våra underbara grannar :( Varför? Detta skulle inte hända mig. Alla säger: Ja, men du ska va glad att du inte var 10 år iaf. Vad spelar det för roll? Visst, jag får själv bestäma vart jag ska bo osv, men det gör lika ont hur gammal man än är kan jag lova! Det kanske inte märks på mig, men jag tänker på det 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan och jag mår piss av det. Vad ska jag göra? Det finns ju inget jag kan göra åt det ... Allt går bara neråt just nu. 
Det sägs att det finns ett ljus i tunneln, men hur lång är den igentligen?

Men vill bara säga till mamma och pappa att jag älskar er fortfarande lika mkt, det är därför det gör så ont att vi inte kan dela det med varann länge, alla tre :(

xoxo Deea <3