Snart som Au Pair i USA

Hej. Mitt namn är Andrea och jag är 19 år. Jag började skolan när jag var 6 år och där ifrån fick jag vänner för livet. Men min skolgång har inte alltid varit så bra, jag blev mobbad under min skoltid ifrån 1:an till 9:an. Jag låtsades aldrig att ta åt mig och sa alltid ifrån, var hårt som sten på utsidan med mjuk som snö på insidan. Mitt självförtroende försvann lite för varje gång någon sa något och det sitter kvar än idag. Sen började jag gymnasiet, jag var livrädd att det skulle bli som på grundskolan/högstadiet, så jag började vara någon jag igentligen inte var. Men när jag märkte att dom accepterade mig för den jag var så släppte jag på tyglarna, men där gjorde jag ett stort misstag jag släppte dom alldelse för mkt!

Jag har vuxit upp i ett kärleksfullt hem med mamma, pappa och mina två sysstrar. Jag bodde i ett underbart hus med världens bästa grannar. Men nu bor jag själv, har fortfarande en mamma och pappa men dom bor på enskillda ställen och är inte längre tillsammans. Min pappa är inte den pappa han alltid har varit och det har gjort att vi inte alls har lika bra kontakt längre som vi hade förut och det är jobbigt! Mamma och jag har fått en bättre kontakt efter allt som har hänt, vilket är bra. Fast jag önskar att allt kunnde vara som förr, jag saknar mitt hus och mina underbara grannar!

Sen har vi mina sysstrar, en utav dom har jag ingen anning om vad som har hänt med, vart är den sysster jag hade för några år sedan? Hon som älskade sin lillasysster, som alltid tyckte det va kul när man kom och hälsade på och som alltid vara positiv och glad? Jag saknar henne! Min andra sysster är fantastisk, jag älskar henne över allt annat i världen. Hon finns alltid där, hon och hennes killer. Jag hade aldrig klarat allt utan er!

Folk verkar tro att dom vet vem jag är, men när jag inte vet det själv hur kan då ni veta det? Den Andrea är ni tror ni känner är sprallig, glad, tar inte åt sig och tål det mesta. Men jag är en väldigt känslig tjej, tar åt mig jätte lätt och har piss dåligt självförtroende. Jag känner mig ofta ensam och gråter ofta och väldigt lätt! Men sen är jag väldigt glad och positiv, tycker att livet kan vara väldigt roligt :) Men jag gillar inte hösten och vintern, det är bara mörkt, kallt och ensamt.

Men jag vet nu vad jag vill göra med mitt liv, jag vill här ifrån! Jag ska förhoppningsvis til USA nu i höst och jobba som en Au Pair, hoppas att jag trivs och blir där minst ett år iaf. När och OM jag kommer tillbaks hit så vill jag läsa Kriminologprogramet i Sundsvall. Jag har alltid varit en person som gillar att höra på folks problem och försöka hjälpa dom på bästa sätt.

Jag gillar fortfarande F och han kommer alltid att ha en speciell plats hos mig. Men jag hade min chans, men då kom det dåliga självförtroendet in och osäkerhet och det sket sig! Och sen va det försent.....

Vissa saker i livet önskar jag att jag inte hade gjort, vissa skulle jag verkligen göra om! Men mitt motto har alltid varit "Ångra aldrig nått du gjort, bara det du inte har gjort" Bra att tänka så, men ibland är det allt svårt att inte ångra det man har gjort ...

Om ni undrar varför jag skrev det här helt plötsligt så kännde jag bara att jag va tvungen att få ur mig lite.
Tack alla underbara människor som finns där ute för mig, ni betyder mer än ni tror!

xoxo Deea <3